De kommunala nedskärningarna under drygt ett decennium har för förskolans del inneburit stora försämringar. Barngruppernas storlek har ökat drastiskt och personaltätheten minskat. Vi föräldrar har känt en allt större oro för hur våra barn egentligen har det i den miljö som de vistas i så stor del av sin tid. Förskolechefer har i enkäter uppgett att de inte kan följa lpfö 98 (läroplanen för förskolan) med dagens stora grupper. Personalen har en mycket pressad situation, med långtidssjukskrivningar och flykt från yrket som följd. Barnen far illa och även de riktigt små barnen uppvisar stressymptom som magont, huvudvärk och tinnitus. Nedskärningarna har varit mellan 20-30% sedan början av 90-talet.
Idag ligger barnantalet ofta uppemot 20-22 barn per syskonavdelning (för barn mellan 3-5 år). Både föräldrar och personal kan vittna om att barnen påverkas negativt av de stora bullriga grupperna. Det är också den nivå där man inom forskningen kunnat påvisa att barntillsynen blir mätbart sämre, barnen blir mer ledsna och aggressiva. Barngrupper på över 18 barn rekommenderas inte, eftersom verksamheten då blir mer auktoritär och tappar i barncentrering. En mer auktoritär pedagogik kan leda till att barnen blir mer beroende och uppgiftsorienterade, och att de inte samarbetar eller leker med varandra. En uppföljning vid 15 års ålder visade att barn som genomgått sådana förskoleprogram hade sämre skolmotivation och en högre förekomst av asociala beteenden än de barn som genomgått barncentrerade förskoleprogram. En mer barncentrerad verksamhet leder vanligen till att barnen leker mer med varandra, arbetar mer självständigt och samtidigt hjälper andra barn mer.
Stora grupper innebär att det blir mindre vuxentid för varje barn, hög bullernivå och därmed försämrad möjlighet att genomföra den pedagogiska uppgift som ålagts förskolan i förskoleplanen. Vissa barn är mer beroende än andra av en hög generell kvalitet i barnomsorgen. Det gäller t.ex. barn med behov av särskilt stöd, invandrar- och flyktingbarn och de yngsta barnen. Bland förskolebarn under tre år fanns 1995 drygt 60 procent i avdelningar med över 15 barn.
Skolverket har gett ut en sammanställning över forskningsläget vad gäller sambandet mellan strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i förskolan och grundskolans första år. I rapporten konstateras att optimal pedagogisk kvalitet kan uppnås först om barngruppens storlek för barn 4-5 år är 13-15st. För de mindre barnen och för barn med särskilda behov krävs än mindre grupper.
Författarna av rapporten drar bl a följande slutsatser:
“Vi menar att utifrån den forskning som vi tagit del av är en grupp om 13-15 barn i de äldre förskoleåldrarna (4-5 år) att föredra, om barnen skall utvecklas på ett optimalt sätt”.
“Förutsättningarna för barn som är under 4 år och barn i behov av särskilt stöd är sämre än för andra barn då verksamheter bedrivs i stora grupper, även om personaltätheten är hög. För de minsta barnen är det identitetsutvecklingen och språkutvecklingen som är så viktig för senare års lärande som tar mest skada. För många barn i behov av särskilt stöd krävs numera ofta en diagnos för att de skall få hjälp och stöd. I en mindre grupp hade det kanske aldrig uppstått något behov av att diagnostisera dessa barn. Både barn i behov av särskilt stöd och de minsta barnen har behov av att ingå i en mindre grupp, som de vuxna kan ingå i och stimulera till kommunikation, lek och samlärande.”
Rapporten heter “Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt” och finns att hämta på skolverkets hemsida www.skolverket.se. Rapportens författare är: Maj Asplund Carlsson (filosofie doktor i barnlitteratur och universitetslektor i pedagogik), Gunni Kärrby och Ingrid Pramling Samuelsson (bägge professorer i pedagogik).
En minskad gruppstorlek ger alltså bättre emotionell utveckling, högre pedagogisk kvalitet och gör det även möjligt att använda förskolan som ett verktyg för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Det sammantagna resultatet av mindre barngrupper skulle innebära stora samhällsekonomiska vinster.
Behovet av riktlinjer
Tidigare fanns normer som reglerade de strukturella förutsättningarna inom barnomsorgen. De upplevdes som stelbenta och togs bort. Idag finns, till skillnad från nästan all annan verksamhet i Sverige, ingenting utöver brandskyddsreglerna som reglerar miljön för våra förskolebarn. Detta, i kombination med de ekonomiska sparkraven, har lett till den drastiska försämring som pågått under det senaste decenniet. Resultatet har blivit mycket stora barngrupper, ibland i små lokaler utan fullgod ventilation, otillräckliga toalettutrymmen etc, hög ljudvolym samt otillräcklig personaltäthet. Det är hög tid att rätta till misstagen och införa relevanta riktlinjer baserade på barnens behov och förutsättningar.
Barnverket kräver nationella riktlinjer!
För att få en förskola med god och likvärdig kvalitet över hela landet krävs införande av nationella riktlinjer för barngruppens storlek och personaltäthet.
Barnverket föreslår att Skolverket får i uppdrag att på grundval av befintlig forskning och barnens behov utarbeta sådana riktlinjer som ska ligga till grund för kommunernas arbete. Skolverket bör även ges en tydligare roll i uppföljningen av hur skollag, läroplan och riktlinjer efterlevs.
Barnverkets riktlinjer
Baserat på tillgänglig forskning och erfarenheter från personal och föräldrar har Barnverket formulerat ett eget förslag till riktlinjer. För att undvika den tidigare upplevda stelbentheten kan riktlinjerna för tex barngruppernas storlek utformas som ett riktvärde med en tillåten spridning. Genom att göra så är tanken att personalen på den enskilda förskolan ska ha möjlighet att utforma gruppstorleken inom givna gränser efter de förutsättningar man har.
Barngruppens storlek
- För en syskonavdelning (3-5 år) föreslås 15 barn som riktvärde och snitt.
En normal spridning kan ligga mellan 12-17 barn. - För en småbarnsavdelning (1-3 år) 10 barn.
Med en spridning 9-12 eftersom det går riktigt små barn där, som har svårt att knyta an till många personer. - Och för utökade syskongrupper (1-5 år) 13 barn.
Med en spridning 10-15. - I grupper med barn i behov av särskilt stöd krävs än mindre grupper.
Med ett sådant flexibelt system kan en barngrupp med socialt välfungerande barn bli större än en barngrupp med utåtagerande eller passiva barn som behöver mer stöd av vuxna. Det innebär också att det finns möjlighet att t.ex. invänta ett syskon som ska börja om ett halvår utan att behöva öka barnantalet.
Personaltäthet
Det är också viktigt att personaltätheten och utbildningsnivån/vidareutbildningen är tillräckligt hög. Varje avdelning skall ha 3 heltidstjänster för barnverksamheten (dvs inte tex administration, städning, disk och matlagning) knutna till sig, samt en fast vikarie motsvarande en halvtid per avdelning för att möjliggöra vidareutbildning, sjukskrivningar och oförutsedda händelser. Okända vikarier kan inte ta över och genomföra planerade aktiviteter med barnen.
Styrsystem
Det är viktigt att system tas fram som säkerställer att gruppstorlek och sammansättning utformas efter barnens behov och inte utifrån ekonomiska aspekter. En metod kan vara att inrätta särskilda skyddsombud för förskolebarnen.
Barnverket 2005-01-28