Kerstin Uvnäs Moberg, läkare och professor i fysiologi, delar här med sig av sina kunskaper om vårt ”lugn-och-ro-system”. Hon beskriver varför det är så viktigt att stimulera detta system för vårt välmående och hälsa. Denna kunskap måste vi ta vara på och använda oss av inom förskolan och barnomsorgen, som idag är under hård press och stress, vilket riskerar både barns och vuxnas hälsa.
Man läser oupphörligen i tidningen och hör på nyheterna om den problematiska situationen på det som nu kallas för förskolan, men som på min tid hette daghem. Barngrupperna är för stora och personaltätheten för låg. Idag inrättas till och med megaförskolor med mer än 100 barn. Inte undra på att personalen blir stressad och inte hinner med barnen, som också blir stressade. Detta är naturligtvis olämpligt av många skäl.
Jag vill här framhålla ett särskilt problem och det är att förutsättningarna för riklig fysisk hälsosam kontakt mellan personalen och barnen håller på att försämras. Det är nämligen så att barnen behöver mycket fysisk närhet förutom att de förstås vill bli sedda och hörda. Vid tidsbrist ändras en del av rutinerna på effektivitetens altare och det kan lätt bli så att man frångår en del av det som vi uppfattar som väldigt naturligt, nämligen att barnen behöver fysisk kontakt och kramar när de blir rädda eller ledsna. Då behöver barnen någon som tar upp dem i famnen och håller om dem i stället för att låta dem hantera känslorna själva.
Det finns ett alldeles särskilt skäl till att detta är viktigt, nämligen att närhet och beröring stimulerar barnets lugn-och-ro-system. Lugn-och-ro-systemet eller oxytocinsystemet är ett uråldrigt litet nervsystem med många förgreningar i hjärnan. När detta system är aktivt blir vi mer sociala dvs. vi samspelar bättre och mer med andra människor och till och med djur. Vi blir på köpet mindre oroliga, känner mindre smärta och stress. Det befrämjar också sömn och gör att man växer som man ska. Ni har säkert alla hört om de små barnhemsbarnen under krigsåren, som inte växte och blev sjuka trots att de fick mat och säng. Bara barnet som hade sängen nära kontakten till lampan klarade sig och växte, eftersom det togs upp av nattpersonalen och hölls och kramades en stund. Den lilla stunden räckte för att barnens oxytocinsystem skulle aktiveras så att de på ett bättre sätt kunde tillgodogöra sig näringen och motverka infektionerna.
På de lite större barnen märker man i stället att barnen blir lugnare, mindre stökiga och snällare mot varandra. Det finns också rapporter som visar att barn som får lite extra massage på dagis i stället för en privat sagostund också faktiskt får mindre huvudvärk och mindre ont i magen, de mår helt enkelt bättre.
Vad är det då som aktiverar lugn-och-ro-systemet? Jo det är framför allt vänlig fysisk närhet men även att bli sedd och hörd av och lyssnad till av en annan människa, som man tycker om och känner, vilket är oxytocinbefrämjande. Man behöver inte nödvändigtvis sitta i knät på någon, man kan också sitta bredvid någon och spela spel, eller prata eller leka tillsammans för att lugn-och-ro-systemet ska aktiveras. Det viktiga är att man är tillsammans.
Oxytocinsystemet är också litet känsligt. Det stänger av om omgivningen är för stökig och stimmig, t.ex. om ljudnivån är för hög eller ljuset är för starkt. Lugn-och-ro-systemet frodas också bäst när man är omgiven av ett begränsat antal människor som man känner igen och är van vid. Om det är för lite personal och för många barn på förskolan, då hinner kanske inte personalen ta upp barnen när de gråter och skriker utan de lämnas åt sig själva att trösta sig. Men i så fall blir det på bekostnad av det uråldriga oxytocinsystemet. Den aktivering av lugn-och-ro-systemet som skapas av beröring och närhet går nämligen inte att ersätta med moderna avancerade pedagogiska tekniker. Det urtida lugn-och-ro-systemet förstår helt enkelt inte det språket. Att umgås med en platta eller telefon ger inte heller fullt ut den oxytocinaktivering som vanligt naturligt umgänge med andra människor ger. Dessutom stjäl det tid från samvaro och lek som skulle kunna stimulera lugn-och-ro-systemet.
Det finns ytterligare skäl till att det är viktigt att aktivera lugn-och-ro-systemet. Man blir inte bara lugn och tillfreds just när man får beröring och närhet utan det finns konsekvenser av annan positiv natur. Reaktionen på stress blir inte lika stor om man har en god aktivitet i sitt oxytocinsystem, man blir helt enkelt buffrad mot stress. Dessutom får man mycket långsiktiga effekter, kanske i månader till år – om man tränar oxytocinsystemet regelbundet. Man blir då lugnare, mår bättre, man har roligare tillsammans och blir snällare mot varandra och allting löper bättre.
Det finns en risk att lugn-och-ro-systemet tränas för litet i vår tid. För låg oxytocinhalt är inte bara en brist i stunden, det kan också påverka barns balans mellan stress och lugn och ro på ett negativt sätt för livet. Det är viktigt att man tänker på detta när man planerar miljöer och verksamheter på förskolor.
Kerstin Uvnäs Moberg, leg läkare och professor i fysiologi
BARNverket: Kerstin Uvnäs Moberg kommer under 2025 att fortsätta skriva inlägg på BARNverkets hemsida om ”lugn-och-ro-systemet”, närhet och oxytocinets betydelse för alla våra nära relationer, vår utveckling och vår hälsa.