Den digitaliseringsstrategi som idag genomsyrar hela skolväsendet, från förskola till gymnasium, riskerar få stora konsekvenser för våra barns utveckling, hälsa och lärande.
Innan förslaget klubbades igenom, inkom bl a detta remissvar från Hugo Lagercrantz, senior professor i Barnmedicin:
” Remissvar angående Skolverkets redovisning om att föreslå nationella IT-strategier för skolväsendet
Utredningen föreslår att alla förskolebarn, skolbarn, förskollärare och övriga lärare skall förses med digitala verktyg. Visionen skall uppnås år 2022. Redovisningen av uppdraget är dock oklar med ett tillkrånglat språk. ”Take home message” är att såväl förskolebarn som skolbarn, förskollärare, lärare med flera inom skolan skall förses med digitala verktyg. Citat: ”I visionen används uttrycket ”adekvat digital kompetens” för att tydliggöra att den digitala kompetensen dels förändras över tid i takt med utvecklandet av såväl användande som verktyg, dels för att markera att det inte är möjligt att precisera en absolut nivå då den digitala kompetensen successivt behöver utvecklas relaterat till barn och elevers förutsättningar”. Den här typen av meningar återkommer i det 104-sidiga dokumentet, vilket kryllar av ord som IT-strategisk kompetens, framtidskompetenser, materialstategiernas uppbyggnad, kompetensutvecklingsinsatser och styrdokumentsförändringar. När man läser detta undermåliga dokument förstår man varför vi gör så dåligt ifrån oss i PISA-undersökningar. Ibland klagas det på att svenskan håller på att anglifieras. Det märks knappast i denna rapport. God brittisk fackspråksengelska är betydligt enklare – ”to the point”, utan onödiga ord.
Vad går då denna utredning ut på? Jo, att förse barn och lärare med digitala verktyg i förhållandet 1:5 för förskolebarn och 1:1 för skolbarn och lärare. Man besvarar inte frågan varför. Antagligen är det väl för att vi inte skall komma på efterkälken i den digitala utvecklingen. Jag har absolut inget emot detta. Det är självklart att barn måste lära sig de nya verktygen för att klara sig i arbetslivet med mera. Men utredningen nämner knappt hjärnan. I min enfald trodde jag att målet skulle vara att stimulera hjärnans utveckling och barnets förmåga att lära sig fakta och lösa problem?
Att framföra invändningar mot nya media anses som mossigt och gammalmodigt. Sokrates protesterade mot introduktionen av skriften på pergamentrullar, därför att det kunde medföra att man inte lärde sig exempelvis Illiaden och Odyssén utantill. Han hade förstås rätt. Med Google och Wikipedia behöver vi inte längre plugga in en massa fakta.
Amerikanska företag har marknadsfört pedagogiska program såsom Baby Einstein och Baby Mozart att ses på en skärm, som kan sättas upp på spjälsängen. Vetenskapliga undersökningar har dock visat att tvärtemot reklamen så snarare försenas språkutvecklingen än förbättras, varför denna reklam förbjudits. En väl känd amerikansk undersökning publicerad i Science visade att amerikanska koltbarn kan lära sig kinesiska som andra språk av lärare som pratar kinesiska med barnen samtidigt som de läser högt ur böcker och leker med dem. När man försökte göra samma sak via skärm fungerar det inte alls.
Små barn skall visst få leka med padda och mobiltelefon, men det kan inte ersätta vuxnas samvaro med barnen. Alltför mycket tittande på små skärmar såsom på en mobiltelefon ökar dessutom risken för närsynthet, enligt undersökningar gjorda i Sydost-Asien.
Vissa skolor planerar att avskaffa papper och pennor. Det kan vara problematiskt då skrivandet av bokstäverna är viktigt för att pränta in dessa i hjärnans s.k. letter-box.
Egentligen finns det inget medfött läs- och skrivcentrum i hjärnan, utan vi utnyttjar hjärnkärnor i tinningloben, där vi kan känna igen djur och ansikten i de så kallade mormorsnervcellerna. Det är därför oxhuvudet har transformerats till A och runda bokstäver såsom B, C, D, O, P har ansiktsform. Genom att vi förr skrev dessa bokstäver sida upp och sida ned i våra blåa välskrivningsböcker i småskolan lärde vi oss att läsa och skriva. Det kan inte ersättas av att trycka på bokstäverna på en platta.
Ett annat problem är att förmågan till social interaktion. Att förstå sina medmänniskors emotionella signaler och sätta sig in i hur andra tänker (”theory of mind”) kan försämras om man inte ägnar tillräcklig tid åt att direkt prata, leka, läsa böcker och sjunga för sitt barn åtminstone ett par timmar per dag. Mobiltelefonen bör då helst vara avstängd.
När det gäller äldre barn på mellan- och högstadiet så har de naturligtvis nytta av digitala verktyg för att inhämta ny kunskap och inte minst för att utveckla spatial förmåga.
Eftersom många program är på engelska och inte dubbade så kanske det kan förklara varför svenska barn är bättre på engelska än exempelvis tyska och franska barn, där det mest på skärm är dubbat.
Det finns också problem såsom att nya media fragmenterar tillvaron. Evolutionärt har vi lärt oss att reagera direkt så fort det prasslar i en buske eller något djur eller främling dyker upp. Nu hoppar vi till när ett nytt sms eller ett e-post-meddelande kommer. Det försvårar förmågan att koncentrera sig.
Mänga dataprogram särskilt dataspel ger snabbt en belöning. Man söker efter någonting
och vill genast få svar eller något slags ”reward”. Att tänka efter och fördjupa sig eller fritt fantisera ger inte alls samma tillfredställelse numera.
Det här är bara några av de problem som kunde ha berörts i den aktuella utredningen.
Svenska Barnläkarföreningen genom
Hugo Lagercrantz
Senior professor i barnmedicin vid Astrid Lindgrens barnsjukhus”
Barnverket kräver förebyggande riskbedömningar utifrån ett tvärprofessionellt perspektiv – innan man lanserar nya idéer för skolväsendet. Vi anser att det är hög tid att politiker, myndigheter och beslutsfattare lyssnar på den medicinska kompetens som finns och anpassar regelverk därefter.
Lyssna även till de internationella forskare som föreläser på Svenska läkaresällskapets seminarium nov 2017: “Den uppkopplade barnhjärnan”.