Hur Ann Lundgren i kommentar till majoritetens budgetförslag kan säga att ”Vi satsar på de elever som har det svårast” är en fullständig gåta. Låt oss använda Biskopsgården som exempel och se hur det senaste årets skolpolitik sett ut i verkligheten:
Förra vintern annonserades nedskärningar på nästan 10 miljoner inom skolan. Detta skapade protester bland elever, pedagoger och inte minst föräldrar då inga barnkonsekvensanalyser gjordes trots att stora konsekvenser kunde förutses. Stadsdelspolitikerna kungjorde sin maktlöshet inför ”budget-i-balans” och snattade som pricken över i:et även 4 miljoner öronmärkta modersmålspengar från förskolebarnen.
Skolavslutningen innebar att säga hejdå till 32 pedagoger från fem skolor i en stadsdel där hälften av niorna saknade gymnasiebehörighet 2009, där segregation och utanförskap skapar problem och där barnen av självklara skäl drabbas hårt när samhället sviker.
Under hösten skickades pedagoger på sjukskrivning, barn bytte skolor, mobbing och våld kändes som vardagsmat och polisanmälningar gjordes. Biskopsgården fick 16,2 miljoner av regeringens extrapengar men pengarna fick inte gå till ”permanenta” (?) satsningar som pedagoger, enligt logiken i att inte göra sånt som renderar pengar till friskolorna.
I år finns 10 miljoner ”extra” eftersom resursfördelningssystemet gjorts om och plötsligt kan pedagoger återanställas! Kände inte politikerna till dessa förändringar i förväg? Ja, rimligtvis. Är det att ”satsa på de elever som har det svårast”? Nej, tvärtom! Att inte skapa ett långsiktigt arbete i förskola, skola och fritidsverksamhet utan en berg-och-dalbana av psykisk misshandel undergräver barnens förtroende för vuxna och samhället! För att inte tala om barnens rätt till kunskap och utveckling!
Vi skulle å det bestämdaste vilja ifrågasätta kompetensen hos kommunpolitiker som inte ser bristen på långsiktighet och ansvarstagande. De brutna relationer förra årets beslut innebar kan inte ersättas. Att reparera förtroendet hos barn och vuxna är, och blir, mycket dyrt. Ur rapporten som nationalekonomerna Nilssom & Wadeskog skrev 2009: ”I Göteborg finns det cirka 38.955 barn i förskoleåldern. Ungefär 4.986 av dem kommer i vuxen ålder att befinna sig i någon form av utanförskap om inget extraordinärt görs.” Vad händer när det som görs är extraordinärt åt fel håll?
Varvet runt på ett år i pengar räknat. Fritt fall med trasig fallskärm i barnperspektiv betraktat.
Camilla Tängman
Barnverket Göteborg
Ola Lindqvist
Föräldrakommittén Biskopsgården