“PÅ FÖRSKOLAN UTSÄTTS en halv miljon barn och anställda dagligen för höga ljudnivåer. En ny studie visar för första gången hur yngre barn i förskoleåldern själva uppfattar och reagerar på sin ljudmiljö. “
Så skriver folklhälsomyndigheten i sin annonsbilaga i Almedalen.
Kerstin Persson Waye, professor i miljömedicin, om sin studie:
– Vi såg att barn reagerar fysiskt och känslomässigt på starka och skarpa ljud, de upplevde ljuden fysiskt i magen eller i huvu- det, berättar hon. En flicka som vi pratade med sa ”det låter som en geting i mitt huvud”. Barn har speciellt svårt att höra vad som sägs i bullriga miljöer och detta kan påverka språkinlärningen. Särskilt utsatta är barn som har annat modersmål än svenska och barn med hörselnedsättning.
Trots åtgärder i studien var bullernivån fortsatt oacceptabelt hög, med tanke på både barnens och personalens hälsa. Forskarna menar att det är rimligt att anta att stora barngrupper ökar risken för höga ljudnivåer.
KERSTIN PERSSON WAYE påpekar också att ny forskning visat att barns hörsel inte är jämförbar med vuxnas. På grund av att ljudet som når trumhinnan påverkas av axlar, huvud och hörselgång, kommer förskolebarn som har mindre huvud, axlar och hörselgång att exponeras för ljud med en helt annan frekvensförstärkning än vuxna. Hon menar att detta gör att riskbedömningar vi har för vuxna kanske inte fungerar för barn
Folkhälsomyndigheten skriver vidare i sin artikel att merparten av alla förskolor är byggda runt 1980 och planerade för mindre barngrupper. Det finns studier som sett ett samband mellan stora barngrupper och buller, liksom mellan buller och stress hos barnen. Och stressade barn låter mer än lugna. Vi står alltså inför ett komplext problem där barnen själva är den huvudsakliga bullerkällan.
Greta Smedje, chef för enheten för miljöhälsa vid Folkhälsomyndigheten, menar precis som Kerstin Persson Waye att det akut behövs mer forskning på området.
– Vi behöver kunskap som kan ge oss ett grundligt underlag för nya allmänna råd för den här typen av bullerproblem. Vi behöver se över kraven på lokalerna och ge riktlinjer för möjliga åtgärder. Det vore också bra om storleken på barngrupperna minskade, säger hon.
BARNverket kan bara hålla med. Ett prioriterat område; minskade barngrupper skulle minska barnens stress, minska bullernivån, skapa bättre förutsättningar för tryggare relationer och alltså ge mer välmående barn som kan utvecklas i en hälsofrämjande miljö! Därför lyfter vi dessa frågor i vår programförklaring!