Då har det hänt igen. Svt lyfte den 5/1 fallet Elie.
Kommunen ansåg att Elie Hachem var utvecklingsstörd och placerade honom i särskola efter att endast ha gjort pedagogiska och psykologiska utredningar. I själva verket hade han en hörselnedsättning. Vi ser här ett typiskt exempel på hur barnhälsoperspektivet inom skolväsendets verksamheter ofta brister.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/elie-horde-daligt-blev-placerad-i-sarskola
Förståelsen för hela barnet, med kropp och sinnen, i Elies fall hörseln, i en miljö som är både psykisk och fysisk, saknas.
Hur är det möjligt, att endast göra pedagogiska och psykologiska utredningar för att bestämma vad barn och elever behöver? Var är de fysiska/somatiska utredningarna och hur ser barnens fysiska arbetsmiljö ut?
Var är förståelsen för kroppens, sinnenas och den känsliga hjärnans betydelse för barnens och elevernas beteende, hälsa och lärande?
Och var är förståelsen för fysiska arbetsmiljöfaktorers betydelse för våra barns utveckling. Till exempel stora barngrupper, låg personaltäthet, yta ute och inne för motorisk utveckling, fysisk aktivitet och återhämtning samt schemaläggning, ventilation, städning, störande ljud och tillgång till trygga toaletter.
Politiker och tjänstemän inom stat och kommun måste skapa förutsättningar för våra barn, och för personal, i förskolor, skolor och fritids, att vila på vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och sunt förnuft också inom andra områden än det rent pedagogiska. Det är nu hög tid att börja titta på fysiska faktorers betydelse för barns hälsa och lärande.
Om inte vuxenvärlden förstår ovan, är risken stor att barnen kränks.
Monica Wester
barn- och skolergonom, leg sjukgymnast
Föräldraorganisationen BARNverket